Detta ÄR en jobbig tid. Som Don Quijote slåss jag mot väderkvarnar. Thåström, kristna och andra poeter skulle ha uttryckt det: jag bygger mina egna murar.
Detta känns ungefär som att låna sin pojkväns deoderant. Eller att dra på sig kalsonger i vinterkylan för att det värmer bättre än tre par tunna små trosor. Det känns lite revolterande till en början. Sedan känns det ingenting alls ( !!!). Ännu en gräns att sudda ut. Tack Karl Lagerfeld.